Sjukhusstyrelserna klarar sig alltid

Återigen rapporteras det om alldeles för långa väntetider på akutmottagningarna och fortsatt är det bristen på bemanningen som målas upp som huvudproblem. Det är sant att stora delar av sjukvården i Stockholms län är underförsörjda på sjuksköterskor och att det drabbar produktiviteten på sjukhusen. Men det är inte hela svaret.

Vems är felet?

Förenklat ser modellen ut så här: Färre sjuksköterskor leder till att det inte går att bemanna vårdplatserna på akutsjukhusen, vilket leder till att vårdgivarna inte kan vårda patienterna. Vilket i sin tur gör att de förlorar ersättning från landstinget eftersom att ersättning betalas för genomförd vård – inte per patient i sjukhuset. Den lägre ersättningen ger vårdgivaren sämre möjligheter att ge tillräckligt höga löner till nya sjuksköterskor ochså att de redan existerande stannar kvar. Cirkeln sluts när patienterna inte kan behandlas eftersom det saknas sjuksköterskor.

Så länge regeringen utbildar för få nyckelkompetenser kommer kostnaderna för löner att öka och sjukvården drabbas. Märk väl, det är alltså inte sjuksköterskornas lönekrav som ställer till det utan det är regeringens tröghet i beslut och brist på långsiktighet. 

Där behövs en snabbfotad regering som öppnar upp och bygger ut sjuksköterskeutbildningar i Stockholms län. Alliansregeringen gjorde visserligen några insatser på att bygga ut sjuksköterskeutbildningen, om än försent. Dessa utbildningar måste fördjupas och säkras i just Stockholmsområdet eftersom att det inte är ovanligt att sjuksköterskor stannar kvar och börjar arbeta i det området de utbildas i.

Investera i ledarskap (som alla andra branscher)

Men det finns också en annan elefant i rummet som är minst lika avgörande för att klara av att använda sjukvårdens otroligt kostsamma infrastruktur på ett effektivt sätt. Det är sjukvårdens management och den kulturen som sitter i väggarna. Att det ofta krävs att man ska vara läkare för att vara chef och organisera arbetet är i grunden absurt, inte för att läkare är sämre än andra utan för att de inte nödvändigtvis är bättre än andra yrkeskategorier på ledarskap.

Satsa istället på ett ledarskapsspår inom sjukvårdsutbildningarna och det kan gälla för både sjuksköterskorna och läkarna. I dag är det suboptimalt utformade arbetssätt på de största sjukhusen och sämst är det sannolikt på landstingens egna sjukhus. Utmaningarna är olika på olika sjukhus men ändå insisterar sjukvårdshuvudmännen (landsting och regioner) att vilja införa ett och samma styrsystem för sjukhusen.

Ställ sjukhusstyrelsen till svars

Det skulle vara väsentligt mer intressant att ge varje akutsjukhus större eget mandat att förändra och styra sin egen verksamhet men att komplettera det med utökat ansvarstagande också när det inte går så bra. Det skulle inte gå att genomföra i dag eftersom det är landstingspolitikerna som ställs till svars för när en enskild patient inte fått det som hon var berättigad till. Det kanske eller kanske inte är rätt men då är det också rimligt att politikerna har insyn och verktyg att förändra verksamheten.

Våra politiker är skickliga politiker och sjukvårdsadministrationen är bra administratörer men det som behövs är förändring i verksamheten och då är det chefer i linjeorganisationen med eget mandat och ansvar som har kapacitet att genomföra förändringarna. Men så länge ansvarsutkrävandet är förskjuten till politikerna så kommer också politikerna att pilla i verksamheten med hjälp av styrsystem och ersättningsförändringar.

I en bättre landstingsvärld skulle sjukhuschefen ta större plats för att förklara och försvara besluten i verksamheten och ifall detta inte skulle vara tillräckligt är det sjukhusstyrelsen som bör ta ansvar. Vi betalar nu landstingsägda sjukhusen för att ha kvalificerade styrelser men inte får dem att ta ansvar för verksamheten när det inte går som det är planerat.

Samtidigt finns det givetvis många fall där ansvaret ligger på den politiska ledningen och då ska givetvis kameran riktas mot ansvarig politiker. Men genom att ge sjukhusen ett större ansvar för sina verksamheter kommer de också kunna, våga och vilja genomföra större förändringar.

Störst effekt får man sannolikt också om de inte var ägda av landstinget utan kunde äga sig själva och likt den privatägda men offentligt finansierade St Görans akutsjukhus genomföra förändringar i väsentligt snabbare takt än de landstingsdito. De tankarna får jag utveckla vid ett senare tillfälle.

Allt gott!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s